wtf.

Den förvirrade känslan när man inser att det inte alls är söndagkväll. Utan onsdagkväll!

Mycket förvirrande vecka.

hej maj.

Fortfarande mätt efter valborgsmässoaftonens middag hos goda vänner går jag till nästa dukade bord.
Med blommiga byxor och känsla av vår.

Hej maj. Du är min favorit.

Du kan väl vara riktigt snäll och solig mot mig. Deal.

Trevlig första maj!

Bilderna är från ifjol.

söndagsmorgon.

Tredje koppen kaffe och ett halvhjärtat försök att fånga dagen. Jordgubbssmoothie i magen och en längtan efter sommar i hjärtat. Färgglada vyer och bara fötter med röda tånaglar. Mera tid. Tystheten här på L8 beror på bristen på tid. Och ork. Och till viss del inspiration. Jag kan då och då få en bild i huvudet och några ord jag skulle vilja skriva. Men precis då är det tusen andra saker som ska göras eller planeras.

Men ofta glömmer jag att bloggen är ett utmärkt verktyg till att ge min vardag perspektiv och eftertanke. Se de fina glimtarna. Och bevara dem. Inte glömma bort dem eller inte se dem. Som när Lillebror ganska otippat och plötsligt skippade stödhjulen i fredags. Som när Storebror fick veta vilka hans klasskompisar kommer att vara från och med augusti. Stora saker för små liv. Stora saker i en mammas liv.

Och förresten. Att köra iväg till bensinmacken för att fylla på i luft i däcken är också en stor sak. SÅ utanför min bekvämlighetszon. Wish me luck.

UPDATE: Jepp. Däcken har luft. Somliga sysslor gör man först som 30+ .

fredagsgunget.

Återfann Lissie. 

Jag skakar av mig gårdagens magsjuka som drabbade Lillebror, målar naglarna i pink och säger hej fredag. Du är välkommen.

året då det aldrig blev vår.

När vi var på Lanzarote föreslog Storebror att vi skulle flytta dit. Och så skulle vi fråga alla vi känner om de också vill flytta dit.

Idag känns idén otroligt lockande. Någon som hakar på?

#snöyra i småstaden

feel good-bild.

En bild från förra veckan. Balkongen, Atlanten, solen, vinglaset och jag. Vilken kombo alltså.

dagens konstaterande.

Vi har stans, eller kanske hela södra Finlands, skitigaste fönster. Den här aprilsolen alltså. Fin som attan, men jäklarns vad avslöjande den är.

rostig.

Hur gör man det här egentligen? Himmel vad bloggrostig jag är. Som att inleda ett nytt kapitel på något sätt. Ett kapitel utan tydligt innehåll. Och det är väl just det som jag saknat. Det här att kunna skriva och formulera precis vad jag vill. Vad som faller mig in. Just i den här stunden. Att sätta mig vid datorn och se vart bokstäverna och orden för mig. Ibland veta vad jag vill formulera, ibland inte ha en aning.

Oftast inte ha en aning.

Fint att du kikar in.

hej hopp bloggen.

Kanske beror det på vårljuset. Kanske beror det på sommarvärmen vi fick uppleva på Lanzarote förra veckan. Kanske beror det på den tvära bloggpausen. 

Men plötsligt känner jag en liten otippad bloggiver bubbla upp. 

Finns det någon som kikar in här fortfarande. Eller har L8 genomgått en sakta bloggdöd.

I så fall får jag väl göra ett återupplivningsförsök.

fredagsgunget.

Med mockarutssmet i ugnen, och varma smörgåsar och ett glas rött i magen tycker jag det är dags för some fredagsgung. Eller vad säger ni?

Fortfarande trött efter influensan tänker jag krascha ner i soffan, kolla på tv och kanske somna.

Rafflande. Som vanligt.

dagens yey.

Javisst. Alla är fortfarande feberfria. Och jag föreställer mig att vi kan inleda något slags vanlig vardag igen. Konstigt det där. Att man kan längta efter de där vardagarna. Rutinerna. För fy farao vad jag är trött på soffhörnet, saftsoppor och värkmediciner nu.

februari.

Hej februari. Hoppas du blir lite roligare än slutet av januari.

Influensan kom på väldigt ovälkommet besök. Fick oss alla i tur och ordning att krokna.

Det blev en kaotisk och snudd på komisk vecka.

För precis den här veckan hade vi planerat att renovera barnens rum. Och vi var liksom mitt i rivningsskedet när maken fick feberfrossa. Medan han frossade byggde och fixade min pappa. 

När maken var feberfri var det min tur att krokna.

Storebror vantrivdes i slipdammet, målfärgen och oredan och frågade försiktigt om vi skulle kunna flytta någon annanstans. Jag bläddrade febrilt bland mina inspirationsbilder och försökte förklara hur fint det kommer att bli. Bara det blir färdigt.

Och det blev färdigt. Det ÄR färdigt.

Och jag tror tammetusan att alla är feberfria ikväll.

Och jag är så redo för en frisk februarimånad. Ljusa dagar, vårvinterdoft, varma solstrålar, blå himmel, fågelkvitter, tulpaner, skidåkning, fastlagsbullar och 5-års kalas. Känn ingen press februari. Men jag har ganska stora förväntningar på dig.

dagsljuslängt.

SOM jag längtar efter att få vara utomhus i dagsljus. 

Gå på isen. Skida i fina spår.

Åka skridskor.

Himlen har varit blå hela veckan. Men svart när jag har haft möjlighet att vara ute.

Jäklarns.

Men på veckoslutet. Då är det du och jag dagsljuset.

keps eller inte keps.

Hej hopp och hälsningar från Vasa där pedagogikstudier står på programmet. Två av tre fullspäckade dagar är över. Den här gången inledde vi en kurs med specialpedagogik, och av en slump råkade jag ikväll få syn på den här länken "Ta inte av killen kepsen - om tillståndet för killarna i skolan" på Facebook.

Läsvärt!

de går så fort.

Storebror tre dagar ung.

Och så vips är han anmäld till skolan, årskurs ett.

Och jag bara sitter och funderar att hur hände det här?!?

6,5 år går himla fort. Alldeles för fort.

så blå.

Barnen ville åka skridskor. Maken ville fotografera. Jag ville skida.

Och vi hann med allt den här fantastiskt soliga vintersöndagen.

Vilken dag alltså.

L8 söndagstipsar.

Dessa sex högar tillsammans med lite, nötter, olja och honung blir något så rackarns gott. Jag säger bara. Gör du inte din egen mysli ännu - börja göra det nu. Så busenkelt och så busgott.

Jag har inget exakt recept, men jag gör ungefär så här: Värmer upp ca 1 dl olja i en kastrull, rör ner ca 2 msk honung, tar bort kastrullen från plattan. Rör ihop ca 5 dl havregeryn, 1 dl sesamfrön, 1 dl linfrön, 1 dl pumpafrön, 1 dl solrosfrön, 1-2 dl krossade nötter. Häller sedan i oljan och honungen, rör. Häller ut blandningen på en ugnsplåt, in ugnen 175 grader, ca 10 minuter. Låter svalna. Blandar i torkade frukter eller bär. Färdigt.

Beroendeframkallande. Enligt L8.

så väldigt vuxet på något vis.

Plötsligt är man bara där. När man tycker att längdskidåkning, "På spåret" och "Skavlan" är så himla bra. Sådär på riktigt.

Förresten, ni som brukar fredagsgunga loss med mig - i kväll fredagsgungar vi till artisten i Skavlan. Vet inte vem det är, men det brukar vara någon bra.

med diamanter på tårna.

Känslan när man är så happy över sina proffsbehandlade mjuka fötter med tånaglar i glittrigt rosa och silvriga diamanter att man skulle vilja kasta av sig skorna och sockorna och visa sina fantastiska fötter vid kaffepausen på jobbet.

Men jag hejdade mig. För det är väl sånt man inte gör. Antar jag.

åldersgräns.

Vad säger ni? Finns det någon outtalad övre åldersgräns för att gå i trasiga jeans? 35 år då i så fall. Inte 34. Absolut inte 34.

honey i´m home.

Identitetskrisen är över. Jag är tillbaka.

Kan inte släppa L8. Inte helt. Det verkar som om L8 är en del av mig.

Saknar det här forumet. Saknar er läsare och era fina små hälsningar.

Jag kommer att fortsätta dela med mig glimtar ur min vardag. I ord och bild.

Utvalda glimtar såklart. Hur ofta vet jag inte. Det får vi se.

Förresten. Hur mår ni? Hur har det nya året börjat? Nyårslöften?

Vi har mycket att ta igen. Eller hur?

psst.

Är någon här...?

som en möjlighet.

Den andra december i dag. Och första advent. Bloggen har legat i något slags dvala. Legat och funderat hur den vill ha det. Känt efter.

"Kom tillbaka!" hälsade en trogen läsare. Jag lyssnar och blir glad. Men ändå inte helt övertygad om att jag vill komma tillbaka. Inte just nu. Sommaren 2010 skapade jag L8, nyfiken på bloggfenomenet och ivrig på att få uttrycka mig i skrift. Något som jag hade saknat en längre tid. Sedan dess har jag formulerat små händelser och tankar i min vardag nästan dagligen. Jag har delat med mig glimtar av min och familjens vardag i ord och bild. Och ni läsare blev allt flera. Det har gjort mig glad, men samtidigt försiktig. Och allt mer osäker. Hur mycket vill jag dela med mig? Vill jag alls dela med mig?

Barnen blir äldre och det känns inte mera befogat att visa bilder på dem. Berätta vad de gör. Och hur de mår. De gånger jag skrivit något lite mera personligt om mig eller någon händelse, ångrar jag nästan det efteråt. Vill jag verkligen att du ska veta det där? Men samtidigt har jag velat att L8 ska kännas ärlig. Det här blir konfliktfyllt.

I och med att jag började jobba som lärare för en månad sedan har tiden varit knapp. Och tiden för att blogga har inte riktigt funnits. Eller orken. Jag har prioriterat bort L8. Och under den här tiden har det blivit allt tydligare. L8 och jag håller en paus. Hur lång den blir vet vi inte.

Men L8 finns kvar. Jag lämnar en del oskrivna blad kvar för eventuella spontana skrivbehov. Som en möjlighet. Som ett alternativ.

Tack alla ni som troget kikat in då och då, och lämnat små vänliga hälsningar. Så fint.

Allt gott till er. Kram.

L8 funderar mera.

Medan bloggen L8 genomgår en liten identitetskris hänvisar jag er vidare till min nya språkblogg "Lotta på Språkmakargatan". Den mår fint. Ta dig en titt in där. Och så tycker jag att du ska lyssna på Darins tolkning av Magnus Ugglas låt Astrologen från tv-programmet Så mycket bättre. Låten finns på Spotify och är helt galet bra. Enligt L8.

Ha det gott alla ni mina läsare.

wilson to the rescue.

Bluetooth?

Det var förresten prat om komposter och kompostering på jobbet häromdagen.

Vi har ingen kompost. Men vi har en hund. Fungerar också ganska bra som kompost.

Det är sällan det åker matrester i soporna.

tvekar och velar.

Jag vet. Det råder bloggtorka här på L8. Hittar inte tiden. Hittar inte orken. Hittar inte orden. Stundvis vet jag inte riktigt vad jag vill med L8. Stundvis blir jag blyg och osäker på att jag vill dela med mig på det här sättet. Stundvis är jag säker på att det är just det jag vill. Vill skriva. Vill formulera och uttrycka mig i några ord. Stundvis tvekar jag igen.

Men å andra sidan. Det här är inget nytt. De här tankarna verkar dyka upp då och då. Och hittills har jag inte kunnat släppa L8. Vi behöver liksom varandra.

Men ändå. Jag ger världen en bit av mig nästan varje dag. Helt gratis. Helt frivilligt. Det finns stor orsak att reflektera över det. Och känna efter.

måndag.

Bilden jag klistrade upp på väggen i mitt nya arbetsrum idag. Något gåtfullt över den. Eller hemlighetsfullt.

Det som finns bakom glaset får man själv skapa och fantisera om. Gillar.

Måndagen har varit sådär som måndagar kan vara. Lite seg och lång. Och inte så mycket rock´n´roll.

Köpte glasstrutar i mataffären efter dagishämtningen. Och en stor påse mandariner.

Glasstrutar i soffan en tidig måndagskväll i november är inte helt dumt. Riktigt fint egentligen.

Och ett svettigt spinningpass gör så rackarns gott.

Nu. Nu är jag redo för arbetsveckan.

Kram och hej. Och god natt.

Foto: Kjell Svenskberg/Fotofabriken

hur vi roar oss en lördagskväll.

Har du testat det här? Jag garanterar gapskratt.

Nu. Äppelglögg och Så mycket bättre.
Rafflande. Jag vet.

en fråga om vinterskodon.

Jag är i behov av ett par vinterkängor eller vinterstövlar. De ska lämpa sig för slaskväder, -20 grader, hundpromenader, pulkaåkning, skogspromenader och cafébesök. Typ. Har du några favoriter som du kan rekommendera? Sorel, Merrell, Salomon, Ecco...? Tipsa gärna!

en för mycket.

Just nu. En kopp för mycket.

Precis som alla andra lördagsmorgnar.

Hunden värmer mina kalla fötter och jag skriver glögg på min inköpslista.

Och i soffan sitter två lördagsgodisätande pojkar och kollar på barnprogram.

Precis som alla andra lördagsmorgnar.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och ta tag i den här blåsiga och gråmulna lördagen. 

Det blir en dag i småstadens centrum och i Fotofabriken.

Önskar dig en skön lördag.